Just nu känner jag mej sådär kännslomässig eller vad man kan kalla det. Jag har aldrig förut släppt in en människa så nära som nu. varken kompis eller annan. och det skrämmer mej lite om jag ska vara ärlig. Det är även bra så klart. Men rädslan finns där. det är just det är att man riskerar att bli sårad. kan tänka på det lite då och då. när man släpper in en person så nära på hjärtat så finns det ingen som känner en så bra eller ingen som man kan vara sig själv med men samtidigt finns det ingen som kan såra en så mycket som just den personer. hörde jag två tjejor som satt och pratade på bussen om att man bara blir sårad iafa å blablabla ni vet. Började tänka i de banorna då.
vet att det är helt fel och tänka så . men jag skulle gissa att det är ganska vanligt och att det finns fler än jag som känner så. Någon mer som känner att något som är bland det  bästa som har hänt dej är något som också skrämmer dej totalt?
nä nur tar vi bort dom här tankarna...